Artikelsamling 1 - reflektion

The Long Tail
Att Internet ökat tillgängligheten för material som annars är svåråtkomlig och ovanlig visste jag sedan innan. Jag visste att man kunde hitta mer eller mindre ovanliga cd-album lättare på Internet än i vanliga fysiska affärer. Men att marknaden för den här typen av svåråtkomlig och ”icke-mainstreem” kultur var så pass stor som beskrivs i artikeln ”The Long Tail” kunde jag inte ana.

Genom Internet har vi fått tillgång till all möjlig (och omöjlig) typ av information både på gott och på ont. The Long Tail är ett bra exempel på det förra. Till skillnad från den lokala, mindre skivafärren, dvd-butiken eller bokhandlaren kan Internetversionerna av dessa tillfredställa även de mest ovanliga smaker. Detta genom dess fördelar gentemot fysiska butiker när det gäller lagring, distribution och geografisk obundenhet med mera. De inte bara kan erbjuda sina konsumenter detta, utan det har kommit att bli en stor och expansiv marknad, en marknad grundad på produkter som inte den stora massan tar till sig utan som istället tilltalar en liten skara.

Det här skapar en win-win-situation: Även den kräsne konsumenten kan hitta det den vill ha medan den med inte fullt så ovanlig smak kan hitta nytt material den inte annars skulle ”ramlat över”, skaparen och företaget bakom den icke fullt ut exploaterade varan säljer mycket mer än tidigare och slutligen lockar webshopen till sig fler och fler olika typer av köpare som handlar mer och mer. Låter väl fantastiskt? Ja, jag kan i alla fall inte hitta något direkt negativt med detta. Det skulle i så fall vara att den lokala bokhandlaren riskerar att bli utkonkurrerad av Internets aktörer. För vi måste väl ha kvar fysiska bokhandlare även i framtiden? Eller…?

The Semantic Web
I filmen ”I, robot” från 2004 får vi följa Will Smiths kamp mot robotar som med sina datorhjärnor tagit över och styr samhället. Så långt har jag svårt att tro att vi någonsin kommer komma. Men The Semantic Web är ett sätt att föra datorernas uträkningar närmare våra hjärnors tankeverksamhet. Vi kan genom att säga till datorerna hur de ska koppla samman till exempel vissa ord, fraser eller så kallade ”tags” göra att sökresultaten allt oftare stämmer överens med det vi vill. På det här sättet får vi till exempel sökfunktioner på Internet att associera och dra slutsatser liknande den verksamhet som sker i våra hjärnor dagligen och på så spara tid åt informationssökaren.

Men datorerna är fortfarande beroende av oss och av att vi matar dem med information om hur vi tänker och hur de borde ”tänka”. Det här tycker jag är riktigt spännande. Hur långt kan man komma? Hur smarta kan vi få datorerna? Och vill vi verkligen ha alla de förenklande funktionerna de kan erbjuda? Jag är inte så säker på det. I en värld med allt mer stillasittande jobb och växande barnfetma är snart är gränsen nådd för hur mycket jobb vi bör överlåta åt datorerna. Pendeln måste svänga, för vår egen hälsas skull. Annars kanske datorerna kommer att bli vår död till slut ändå.